Skrivuppgift 4.

Skrivuppgift 4: ”Före och efter”

En skribents ansvar i digitala medier är i första hand att undvika att publicera texter, bilder och videor som kan uppfattas som kränkande. Upphovsrätt och designskydd är även faktorer som man måste ta hänsyn till, och man måste försäkra sig om att man har upphovsrättsinnehavarens tillstånd innan man lånar en text eller idé för att publicera. Även fast man kanske kan tycka så som Kenneth Goldsmith skriver i sin artikel att “…with an unprecedented amount of available text, our problem is not needing to write more of it; instead, we must learn to negotiate the vast quantity that exists”, så betyder det inte att det inte finns lagar gällande plagiat och lånande av andras texter och idéer.(”It’s Not Plagiarism. In the Digital Age, It’s ‘Repurposing”). Vill man inte fråga skaparen om man får lov att låna, kan man ju alltid vänta i 70 år för att få använda verket utan att bryta mot lagen.

När man skriver i digitala medier och har en stor publik medkommer, enligt mig, även ansvaret att vara en god förebild för de personer som läser ens texter. Cristine Sarrimo skriver i sin bok “Jagets scen” att t.ex. “… både Löwengrip och Nilsson [Blondinbella.se och Kissies.se] har många unga kvinnliga anhängare och besökare.”(s.193). I dessa fall anser jag att stor tyngd bör läggas på hur man presenterar sig själv på bästa möjliga sätt för att dessa unga kvinnliga anhängare ska vilja bli bättre människor. Detta har Löwengrip i och för sig lyckats ganska bra med, medan Nilsson inte lyckats lika bra, då hennes blogg ju har varit en provokativ sådan med grovt språk och andra tråkigheter. Inger Lindstedt skriver i sin bok “Textens hantverk” att “målet för retoriken är ‘att övertyga med avsikt att skapa en förändring’”(s. 19). Med detta i åtanke tycker jag att det är ännu tydligare att det ligger ett visst ansvar i rollen som skribent på nätet.

Något annat att tänka på när det gäller att skriva i digitala medier är exempelvis PuL, personuppgiftslagen, som är till för att ”förhindra personlig integritetskränkning” (Fredrik Edman, 2012). Man ska också vara försiktig så att man inte gör varumärkesintrång genom att t.ex. ha ett domännamn som påminner alltför mycket om ett redan existerande varumärkesnamn.

Vad för etiska ställningstaganden man gör som skribent i digitala medier känns inte så permanenta då man enkelt kan gå tillbaka och redigera i en text, eller ta bort en video. Mikael Krona beskriver etiken som ”vad man bör göra” och moralen ”hur man agerar utifrån etiken” (föreläsning 12 sept. 2012). De mest tydliga ställningstaganden jag hittills personligen gjort i min blogg är i mitt remix projekt då jag genom min publicerade video pekar på USA:s makt finns i en liten, liten klick där alla beslut fattas, även de besluten att tysta en alltför nyfiken, kritisk president (eller flera).  Detta är väl ett etiskt ställningstagande som påverkar både mig som skribent och själva bloggen. Både positiv och negativt, då vissa personer kanske finner informationen/teorin intressant och vill veta mera, medan andra kanske tar mig för en simpel, icke trovärdig konspirationsteoretiker. Jag kan alltså helt och hållet förlora mitt ethos i en handvändning genom att publicera ett verk som vissa personer finner opålitligt. Det viktiga, i mitt tycke, är att man står för det man publicerat, och om man ångrar publikationen, att man redigerar eller raderar.

En annan bloggare/skribent kanske har valt att skriva om, exempelvis, sina kollegor eller om något liknande som väcker starka känslor hos de som blir omskrivna. Detta påverkar givetvis bloggaren, även här både positivt och negativt, då vissa kan känna sig dragna till att läsa om intrigerna på arbetsplatsen, medan de andra (t.ex. de omskrivna) eventuellt ser detta som kränkande material. PuL (personuppgiftslagen) är här också något som måste tas hänsyn till då det är olagligt att publicera personers privata uppgifter utan deras samtycke, (Fredrik Edman 2012), speciellt när det gäller företagsbloggar och personal.

Den traditionella skribentrollen tycks inte längre existera; med dagens teknik tycker jag att det är fel att kalla något överhuvudtaget traditionellt, vilket är väldigt ledsamt. Tiden går alltför snabbt, den rusar fram med stormsteg, på gott och ont samtidigt som de digitala medierna tillåter fler och fler att kalla sig själv författare eller skribenter. Stilen är lösare och ledigare och det finns så många olika sätt att uttrycka sig på. Den (tidigare) traditionella skribenten känns mer seriös, engagerad och motiverad än de skribenter vi möts av i dagens digitala medier. Visst har fler fått möjligheten att få sina femton minuter i rampljuset, men är det verkligen något att eftersträva? Varje liten röst vill i dagens samhälle desperat göra sig hörd över detta eviga buller och som om inte det slappa bloggstilsförfattarskapet vore nog har även robotar börjat skriva artiklar och böcker: ” Meanwhile, Forbes […] now employs a company called Narrative Science to automatically generate online articles about what to expect from upcoming corporate earnings statements. Just feed it some statistics and, within seconds, the clever software produces highly readable stories” (Evgeny Mozorov). Man undrar var gränsen går, när robotar har börjat ta över skribentens roll både i digitala medier och även i den fysiska bokens värld. Mozorov fortsätter: “Essentially, this is journalism done by robots and for robots”.

Att den ”traditionella skribentrollen” eller ett ”traditionellt skrivande” överhuvudtaget är ett uttryck tycker jag är anmärkningsvärt, då traditionellt skrivande i dagens samhälle inte alls betyder vad det tidigare har betytt. Vart världen och digitala medier egentligen är på väg kan självklart ingen veta, och även om jag grämer mig över robotförfattare nu, så hade jag nog i framtiden inte haft något emot att haft hjälp av en spökskrivarrobot när jag så småningom skrev mina människomemoarer.

Källor

Edman, Fredrik, patentrådgivare vid Lunds Universitet, Malmö Högskola. 2012. Immaterialrätt.

Goldsmith, Kenneth. ”It’s Not Plagiarism. In the Digital Age, It’s ‘Repurposing.’ Elektronisk. Hämtad 3/10-2012. https://chronicle.com/article/Uncreative-Writing/128908/

Krona, Mikael; Medie- och kommunikationsvetenskap, Malmö Högskola. 2012. Medieetik.

Lindstedt, Inger. Textens Hantverk. Om retorik och skrivande. Studentlitteratur, Lund, 2002.

Mozorov, Evgeny. “A Robot Stole My Pulitzer!” 2012. Elektronisk. Hämtad 4/10-2012:http://www.slate.com/articles/technology/future_tense/2012/03/narrative _science_robot_journalists_customized_news_and_the_danger_to_civil_discourse_.html

Sarrimo, Cristine. Jagets Scen. Om framställning i bok och blogg. Makadam, Göteborg, 2012